Rapport från begravningen i Madrid den 26 juni AD 2025 av Stormästare emeritus Don Francisco de Borbón y Escasany, Hertig av Sevilla.
Den 26 juni AD 2025 kl. 19 hölls begravningsceremonin i den imposanta ”barockkyrkan” Sankta Barbara (Iglesia de Santa Bárbara) i Madrid för vår förutvarande Stormästare i Lazarusorden. Kyrkan uppfördes år 1757, ursprungligen som klosterkyrka. Samlingen präglades av värdighet och respekt, och var en viktig händelse för både Orden som helhet samt för det spanska Storprioratet.
Begravningen var mycket välbesökt och fyllde i princip kyrkan, trots den mer än 30-gradiga kvällsvärmen. Kyrkan är emellertid inte så stor som den verkar utifrån den imponerande entréfasaden. Det var tydligt att Stormästaren lämnat ett starkt avtryck hos många. Bland gästerna fanns en stor representation av spanjorer, men även Storkommendören H. E. Kenneth Moritsugu från USA, några engelsmän samt andra internationella gäster, vilket underströk tillfällets betydelse och Ordens internationella sammanhållning. Storprioratet Sverige var representerat av Katarina Krzyzinska och av undertecknad, vilket var uppskattat, i synnerhet av Ordens nuvarande Stormästare, H.E. Don Francisco de Borbón von Hardenberg, den förutvarande Stormästarens son.
Begravningen var en minnesceremoni speciellt ämnad för Lazarusorden, då Don Francisco de Borbón redan blivit begraven i Marbella, där han var bosatt. Ceremonin var mycket vacker och officiant var Ordens Storkaplan. Trots att gudstjänsten hölls på spanska kände Katarina och jag igen en del av inslagen, bl.a. trosbekännelsen (Credo) samt Fader vår (Pater Noster). I övrigt framfördes flera vackra musikinslag av en mindre orkester med sångare. Vi blev mycket väl mottagna och man introducerade oss för flera högre ämbetsmän i det spanska Storprioratet. Som ett kuriosum konstaterade Katarina och jag att det inte rådde någon brist på adliga titlar, utan det tycktes finnas fler Baroner, Markiser och Hertigar bland besökarna från det spanska Storprioratet än ”ofrälse” – dock inte en enda Doktor!
Efter ceremonin framförde jag mina kondoleanser, både å Storprioratet Sveriges vägnar samt å mina personliga, då den bortgångne spelat en speciell roll för mig eftersom dåvarande Stormästaren formellt tog upp mig i Orden vid hans besök i Stockholm är 2005. Jag uttryckte den sorg Storprioratet Sverige har och den respekt vi hyser för vår bortgångne Stormästare och betonade den roll han haft inom Lazarusorden, samt vikten av att Ordens medlemmar stöttar varandra i svåra stunder.
Sammanfattningsvis blev begravningen i Madrid ett tillfälle att visa samhörighet och respekt, inte bara för den bortgångne Stormästaren emeritus, hans familj och närmaste, utan också för det arbete och den vänskap som präglar Lazarusorden. Det var tydligt att både Ordens lokala och internationella medlemmar värdesätter dessa traditioner och den gemenskap som Orden innebär. Efter begravningsceremonin samlades vi på det mycket exklusiva hotellet The Palace i centrala Madrid för gravöl, som de facto var gravöl inte bara till namnet.