Sankt Mickelsmäss, eller Mikaelidagen, firas till minne av ärkeängeln Mikael, den av tre inom den västkristna traditionen förekommande ärkeänglar. De andra är ärkeängeln Gabriel och ärkeängeln Rafael. Ärkeängeln Mikael ses som en beskyddare mot ondskan och firandet har länge varit en viktig högtid i Sverige och andra delar av Europa och markerar brytningen mellan sommar och höst. Därför är det vanligt att man under denna tid samlas till skördefester, marknader och andra aktiviteter som hyllar både naturen och det andliga.
Ärkeängeln Mikael involverad i kamp med svärd, som är ett vanligt attribut för Ärkeängeln.
Mikaelidagen infaller den 29 september och dagen var tidigare en helgdag. Nu firas Mikael i stället vid gudstjänsten söndagen efter Mikaelidagen, d.v.s. i år söndagen den 5 oktober. Under gudstjänsten lyfts ofta ärkeängeln Mikaels roll fram, och texterna brukar handla om skydd, hopp och Guds närhet i samband med brytning och förändring.
En annan förändring som skett är bortgången av vår förutvarande Stormästare, H. E. Francisco de Borbón y Escasany, 5:e Hertigen av Sevilla. Hertigtiteln tilldelades en anfader till vår förutvarande Stormästare av kung Ferdinand VII år 1823, även innebärande en spansk Grandee-titel, en värdighet ofta kopplad till en ärftlig hertigtitel. Tidigare har hertigtiteln traderats via agnatisk primogenitur, innebärande att endast manliga avkommor kan ärva titeln. Emellertid skedde en lagändring i Spanien år 2006 om jämställdhet i adliga arv till förmån för det äldsta barnet oavsett kön, s.k. kognatisk primogenitur. Således skulle kvinnor (döttrar) ärva titlar på samma villkor som män (söner), vilket gör den förutvarande Hertigens (H. E. Francisco de Borbón) äldsta dotter, Olivia Enriqueta de Borbón von Hardenberg, till den enligt ”huvudregeln” naturliga arvtagaren till Hertigtiteln, eller i detta fall Hertiginnetiteln. Emellertid pekade den förutvarande Hertigen specifikt ut sin äldste son, vår nuvarande Stormästare, som arvtagare till titeln, bl.a. med motiveringen att Hertigtiteln är nära förknippad med Stormästaren av Lazarusorden. Vår Stormästares storasyster har formellt ansökt om att ärva titeln Hertiginna av Sevilla, vilket kommer prövas rättsligt. Det som å andra sidan möjligtvis skulle tala emot hennes framställan är den tidigare Hertigens tydliga önskemål och vår Stormästares eventuella motframställan i ärendet. Syskonen har samtidigt betonat att denna sak inte kommer innebära någon splittring i familjen.
Stormästaren H.E. Francisco de Borbon Graf von Hardenberg, tillsammans med sin storasyster Olivia Enriqueta de Borbón von Hardenberg, ikädd vackert ”lazarusgrön” klänning. Vem av dem som ärver Hertigtiteln är ännu ej fullt fastställt.
I litteraturen förekommer olika tankar om hur tiderna förändras och vi med dem (ex.vis Tempora mutantur, nos et mutamur in illis; O tempora, o mores). Årstiderna brukar betraktas som cirkulära förändringar, ty trots att inget år är det andra likt, innebär årstidsväxlingarna någonting återkommande; även nästa år infaller Mikaelidagen den 29 september och firas vid gudstjänsterna nästkommande söndag. Generationsväxlingar brukar å andra sidan betraktas som linjära förändringar, ty generationerna avlöser varandra och även om generationerna hakar i varandra med en ständig koppling bakåt i tiden, såsom Atavis i vårt vackra motto Atavis et Armis, innebär varje nytt år, varje ny generation en marginell förändring som med tiden på längre sikt kan innebära stora omvälvningar. Vissa institutioner jämkas, medan andra omprövas och fullt ut rämnar för att skapa nya. Det som var otänkbart förr, anses rimligt nu. En högst personlig reflektion är att om hertig/hertiginne-titeln är tillräckligt betydelsefull för vår Orden kommer möjligtvis även Stormästarämbetet i framtiden vara kognatiskt.
Med denna för vissa av oss omvälvande konklusion tillönskas samtliga medlemmar en vacker och glädjefull höst,
Lars Vigerland
Storprior, Storprioratet Sverige
Den Militära och Hospitalära Sankt Lazarusorden av Jerusalem
