Karitativ verksamhet har från början varit en bärande del av Sankt Lazarusordens identitet. Orden uppstod i det Heliga landet ur behovet att ge vård, skydd och värdighet åt dem som stod längst ut i samhället, särskilt de som drabbats av sjukdom och utanförskap. Denna tradition av barmhärtighet och tjänande är fortsatt vägledande för hospitaliter i vår tid.
Utgångspunkten för Ordens karitativa arbete är den kristna kallelsen att tjäna nästan, i synnerhet de sjuka, fattiga och utsatta. Inspirerade av evangeliernas budskap och den historiska hospitalskulturen ser hospitaliten karitativt arbete som ett uttryck för levd tro snarare än enbart välgörenhet. Omsorgen om människans värdighet – kroppslig, social och andlig – står i centrum.
I dag tar den karitativa verksamheten sig olika uttryck beroende på sammanhang och lokala behov. Hospitaliter inom Sankt Lazarusorden engagerar sig bland annat i stöd till sjuka och funktionshindrade, socialt utsatta grupper, humanitära initiativ samt i arbete som främjar vård, utbildning och social sammanhållning. Arbetet sker ofta i samverkan med kyrkor, ideella organisationer och lokala samhällen.
Sankt Lazarusorden verkar inte som en politisk eller kommersiell aktör, utan som ett kristet samfund med historiskt ansvar. Den karitativa gärningen är därför inte tidsbunden utan ett fortgående åtagande, där varje hospitalit förväntas bidra efter förmåga, i ödmjukhet och respekt för dem som mottar hjälp.
Genom det karitativa arbetet vill hospitaliten föra vidare Ordens ursprungliga uppdrag: att i handling vittna om kristen barmhärtighet och att stå i tjänst för dem som annars riskerar att bli osedda.
© 2026 Sankt Lazarusorden Storpriorat Sverige, org. 802470-0653
Granskad 2026-01-03 av Christer Berggren