Slaget vid Mansurah 1250

Slaget vid Mansurah, utkämpat den 8-11 februari år 1250 under det sjunde korståget, var en avgörande drabbning mellan korsfararna under den franske kungen Ludvig IX och den ayyubidiska armén i Egypten, där mamlukförband spelade en central roll.

Efter att ha landstigit i Damietta i juni 1249 inledde Ludvig IX och hans armé i november marschen söderut längs Nilen med målet att inta Kairo. I december nådde korsfararna området vid Mansurah, beläget vid en gren av Nilen, där de mötte välorganiserat egyptiskt motstånd. Sultanen as-Salih Ayyub hade avlidit i november. Hans änka Shajar al-Durr och befälhavaren Fakhr ad-Din upprätthöll därefter ledningen. Fakhr ad-Din dödades den 8 februari 1250, och mamlukförband under bland andra Baybars spelade en viktig roll i försvaret. Den nye sultanen Turanshah anlände till Mansurah i slutet av februari och övertog ledningen.

Baybars iscensatte en listig fälla: han lät stadens port verka övergiven, vilket fick korsfararna att rusa in i Mansurah. Inne i de trånga gatorna möttes de av ett brutalt bakhåll, där mamlukerna och stadens försvarare slog till från alla håll. Den franske riddaren Robert av Artois, kungens bror, dödades tillsammans med många tempelriddare, soldater och medlemmar av Sankt Lazarusorden.

Efter striderna i februari blev korsfararna kvar i sitt läger nära Mansurah. Sjukdomar och avskurna försörjningsvägar försvagade armén, och den 5 april inledde Ludvig IX reträtten mot Damietta. Följande dag besegrades hans styrkor vid Fariskur och kungen tillfångatogs.

Slaget vid Mansurah 1250
Slaget vid Mansurah 1250

Ludvig IX frigavs senare efter att en lösensumma på 400 000 livres tournois hade avtalats, motsvarande omkring 36 ton silver – med ett metallvärde på cirka 610 miljoner svenska kronor i oktober 2026. Ett ytterligare villkor för frigivningen var att korsfararna återlämnade Damietta. Efter frigivningen reste kungen till Akko och stannade i det Heliga landet till 1254 innan han återvände till Frankrike.

År 1270 organiserade han det åttonde korståget och landsteg i Tunis, där en epidemi av dysenteri bröt ut i hans läger, och Ludvig IX själv dog utanför Karthago den 25 augusti år 1270.

Slaget vid Mansurah markerade slutet på korsfararnas framgångar i Egypten och visade mamlukernas växande militära skicklighet. Efter segern över korsfararna mördade mamluker sultanen Turanshah den 2 maj 1250. Detta banade väg för mamlukernas maktövertagande i Egypten, medan ayyubidiska härskare behöll makten i delar av Syrien.

 

 


Granskad 2026-10-27 av Christer Berggren