Ordens andliga arv
Sankt Lazarusorden vilar på en djupt rotad kristen tradition av barmhärtighet, tjänande och helande. Sedan sin uppkomst i Jerusalem under korstågstiden har orden förenat ett fördjupat andligt liv med konkret medmänsklighet. Från början var uppdraget att vårda och skydda de leprasmittade – en av medeltidens mest utstötta och lidande grupper – och därigenom leva evangeliets kärna: att tjäna Kristus genom att tjäna de svaga och förkastade.
Rötter i Jerusalem
Orden växte fram i det heliga landet som en gemenskap där tro och handling hörde oupplösligt samman. Vård, beskydd och omsorg om sjuka och utsatta var inte ett sidouppdrag, utan själva uttrycket för ordens kallelse. Denna förening av bön, disciplin och praktisk tjänst kom att prägla Sankt Lazarusorden genom århundradena.
Lazarus – hopp och barmhärtighet
Ordens spiritualitet hämtar sin inspiration från två bibliska gestalter: Sankt Lazarus av Betania, som enligt evangelierna uppväcktes från de döda av Jesus, och den fattige Lazarus, som i liknelsen får sin tröst hos Gud. Tillsammans uttrycker de två centrala dimensioner i ordens andlighet: hoppet om uppståndelsen och det eviga livet, samt kallelsen till medlidande och aktiv kärlek här och nu.
Tro i handling
Genom seklerna har denna dubbla andlighet – kontemplation och handling – format Sankt Lazarusorden. Medlemmarna har kallats att förena tro och gärning, bön och tjänst, riddarideal och diakonal omsorg. Balansen mellan det riddarburna och det hospitalära har gett orden dess unika karaktär som både riddarorden och vårdgemenskap.
Arvet i vår tid
I modern tid kommer Sankt Lazarusordens andliga arv till uttryck genom ett engagemang för kristna värden såsom medmänsklighet, rättfärdighet och respekt för varje människas okränkbara värde, oavsett tro eller bakgrund. Orden betonar fortsatt vikten av att leva i evangeliets anda – genom tyst tjänst, solidaritet och trofasthet mot det kall som formulerades redan under dess första århundraden.
Atavis et Armis
Genom tradition och handling i trons tjänst