I Polen och Baltikum var Sankt Lazarusordens närvaro mer begränsad än i Västeuropa, men den är belagd i källorna från 1200-talet och framåt. I dessa områden kom kontakterna med Tyska orden att spela en särskilt viktig roll, då de båda ordnarna delade närliggande uppdrag och ideal.
I Polen upprättades mindre hospital längs pilgrimsleder och handelsvägar, särskilt i trakter kring Kraków och Poznań. Dessa inrättningar tog emot sjuka, resande och fattiga och stod ofta under beskydd av lokala biskopar. Även om Sankt Lazarusordens närvaro var numerärt begränsad, hade den ett betydande symboliskt värde som uttryck för den kristna vårdtradition som spreds över Europa under hög- och senmedeltiden.
I Baltikum, framför allt i dagens Lettland och Estland, finns belägg för samarbeten mellan lazariterna och Tyska orden. Hospital med anknytning till Sankt Lazarus nämns i städer som Riga och Dorpat (Tartu). Dessa var ofta belägna i närheten av katedraler och fungerade som sjukvårdsinrättningar för både soldater och civila, i en region präglad av mission, kolonisation och militära konflikter.
När reformationen nådde området under 1500-talet upphörde de flesta av dessa verksamheter. Trots detta levde arvet efter Sankt Lazarusorden vidare, inte minst genom den katolska kyrkans fortsatta sjukhusverksamhet och genom den bestående symboliska kopplingen mellan tro, vård och ridderliga ideal.
– – –
Granskad 2025-12-29 av Christer Berggren