Slaget vid Hattin utkämpades den 4 juli 1187 nära Tiberias i Galileen och blev en avgörande vändpunkt i korstågens historia. Striden stod mellan korsfarararmén, ledd av kung Guido av Lusignan, kung av Jerusalem, och de muslimska styrkorna under sultan Saladin (Ṣalāḥ ad-Dīn Yūsuf ibn Ayyūb). Bakgrunden var Saladins mål att ena de muslimska rikena i Syrien och Egypten och att driva ut korsfararna ur Heliga landet en gång för alla.
För att uppnå detta inledde Saladin en rad fälttåg mot de kristna staterna i Levanten. Sommaren 1187 belägrade hans styrkor staden Tiberias, vilket lockade fram korsfararnas huvudarmé.
Korsfararna samlades för att undsätta staden, men begick ett ödesdigert strategiskt misstag. De lämnade vattenkällorna vid Seforia för att undsätta Tiberias och marscherade genom ett torrt och hett landskap mitt under högsommaren, utan tillgång till vatten. Saladin utnyttjade situationen skickligt och blockerade vägarna till vattendragen. Hans trupper omringade den kristna armén vid Hattins horn – två vulkaniska höjder med vid utsikt över Tiberiassjön. På morgonen den 4 juli satte de muslimska soldaterna eld på det torra gräset, och den brännande röken, värmen och den förlamande törsten bröt korsfararnas stridsmoral.
När förvirringen spred sig beordrade Saladin ett fullskaligt angrepp. De muslimska styrkorna, betydligt bättre organiserade och utvilade, krossade korsfararna. Många frankiska soldater stupade, och nästan hela armén togs till fånga. Bland de tillfångatagna fanns kung Guido, Renaud de Châtillon och tempelriddarnas stormästare. Renaud avrättades personligen av Saladin, medan andra adelsmän hölls fångna i väntan på lösen.
Den kristna armén uppskattas ha bestått av omkring 15–20 000 man, varav mellan 1 200 och 1 500 var riddare, inklusive tempelriddare, johanniter och andra vasaller. De flesta riddare stupade i striden eller togs till fånga efter att deras hästar dödats och formationerna brutits.
Samtida muslimska krönikörer som Imad ad-Din al-Isfahani och Baha ad-Din ibn Shaddad beskriver slaget som en total katastrof för korsfararna. Efter slaget lät Saladin avrätta tillfångatagna tempelriddare och johanniter. Uppgifterna om antalet varierar, och eventuella lazariters närvaro och öde är obelagt. Kung Guido och flera världsliga stormän skonades och hölls fångna för senare frigivning eller lösen.
Slaget vid Hattin slog sönder huvuddelen av kungariket Jerusalems fältarmé och öppnade vägen för Saladins erövring av Jerusalem i oktober 1187. Nederlaget och stadens fall bidrog till att utlösa det tredje korståget, vars mål var att återta Jerusalem och återupprätta korsfararnas ställning i Heliga landet.
Granskad 2026-10-28 av Christer Berggren