Sankt Lazarusordens riddare deltog i flera väpnade konflikter i det Heliga landet, både i försvar av korsfararstaternas gränser och i större fältslag tillsammans med andra kristna ordnar, såsom Tempelriddarorden och Johanniterorden. Deras insatser omfattade inte bara strider mot muslimska härar utan även skydd av pilgrimer på väg till de heliga platserna.
Riddarna förenade sin militära disciplin med hospitala uppdrag – de vårdade sårade och sjuka soldater, samt tog hand om leprasjuka som annars utestängdes från samhället. Denna dubbla roll, som både försvarare och vårdare, särskiljde Sankt Lazarusorden och Johanniterorden bland tidens ordnar. Genom att verka både på slagfältet och i sjukhusen blev deras arbete ett uttryck för den medeltida kristna idealbilden av riddaren som både modig och barmhärtig.
Granskad 2026-01-17 av Christer Berggren