LAZARITEN 241207
Ladda ner som pdf
Julhälsning från Storprior >>
Storprior reflekterar vid advent inför jul
Advent har precis infunnit sig som en förberedelse och en förväntan på jul. Advent innebär en särskild stämning av både spänning och lugn för att landa i kanske den största av kristenhetens högtider, ankomsten av fridsfursten.
Inramningen till advent och jul kan skilja sig åt både nationellt, regionalt, lokalt, inom familjen och t.o.m. mellan generationer. Även om traditioner är sega strukturer finns ett inslag av dynamik. Traditioner som kulturella yttringar både skapas och förvärvas, för att tolkas och omtolkas samt anpassas efter förhållanden i tid och rum, bland annat avseende rumsliga natur- och klimatförhållanden samt ekonomisk-politiska förutsättningar.
På något sätt blir traditioner unika inom respektive ”kulturkrets”, exempelvis den svenska, så att även om vissa påstår att det inte finns någonting svenskt, utan att allt är importerat, föreligger ändå någonting som är överrepresenterat som kulturyttring i landet visavi andra delar av världen. Maten till våra högtider innebär inte bara en association till respektive högtid och årstid, utan innebär även en förståelse för historiska förhållanden och tankesätt. Julen förknippar vi i synnerhet med skinka, dopp i grytan, lutfisk och knäck, men även apelsiner, köttbullar, lax, sill, ägghalvor, diverse kalla och varma kötträtter, ostar, efterrätter och en massa andra sötsaker hör julen mer eller mindre till utifrån ett traditionellt perspektiv. Lutfisken är kanske den historiskt mest intressanta maträtten under julen, då den hör till medeltidens adventsfasta.
Före reformationen fanns påbud att både påsk och jul skulle föregås av en längre tids fasta, då kött, stök och diverse excesser skulle undvikas. Det var en tid av eftertanke och kontemplation då en försakelse och en begränsning av en del av det världsliga skulle leda uppmärksamheten mot det andliga. Under adventfastan var lutfisken därför tillåten föda. Dopp i grytan dagen före julafton kunde emellertid ge en smak av det goda köttet, dock utan att de facto bryta fastan. Människans uppfinningsrikedom i att hitta vägar förbi regler och förbud är imponerande!
I övrigt bjuder julen på diverse aktiviteter och sysselsättningar som hör till det världsliga och det andliga samt det individuella och det mellanmänskliga. Gåvor hör julen till som en reminiscens av helgonet Sankt Nikolaus. Den läckra maten, de fantastiska aktiviteterna, ledigheten och de välvilliga gåvorna är förtjusande sätt att fira julen, men de är inte allom förunnade.
I det som hör högtiden till kan det finnas en önskan om förverkligande och en allmängiltig förväntan, dock utan att en förmåga till förverkligande föreligger. Inom välgörande sammanhang finns en insikt i vilka vida behov och vilka omfattande tragedier som finns i delar av samhället. Nöden kan se olika ut och vara av materiell eller mänsklig karaktär, d.v.s. avsaknad av mellanmänskliga relationer, alternativt av
missbruk eller sjukdom. Skammen att inte kunna leva upp till sociala ideal i synnerhet i samband med högtider föranleder ofta tystnad och tillbakadragande. Vår Ordens ideal och kärnverksamhet ”att bistå och hjälpa de sjuka och utsatta” tillämpas på ett påtagligt sätt genom omfattande årlig hjälpverksamhet och i samband med jul sker samarbeten med företag och organisationer för att samla in julklappar åt familjer utan förmåga att själva skänka varandra presenter.
Under åren då denna verksamhet pågått har långt mer än 20 000 barn fått julklappar via Orden inom ramen för Storprioratet.
Det är ett imponerande resultat. Orden med Storprioratet har även annan omfattande verksamhet bland annat för att stödja Ukraina, och alla medlemmar som aktivt arbetar altruistiskt är värda stor uppskattning och aktning. Även medlemmar som inte aktivt deltar i projekt, bidrar ändå indirekt genom sina medlemsavgifter.
Därför vill jag rikta ett stort tack för vars och ens bidrag, oavsett om dessa baseras på aktiva insatser eller genom att endast passivt erlägga avgifter genom medlemskapet till Orden och Storprioratet. Vi kan inte lösa ens en bråkdel av världens all nöd, men vi kan bidra till att lindra utsatthet, saknad och sorg och jag vill påstå att om tankar och uppmärksamhet riktas mot altruism och mänsklig omtanke skapas en karaktär och ett liv i enlighet med de ideal vår Orden hyllar utifrån devisen ”Munnen blottar hjärtat”.
Storprioratet tillönskar alla medlemmar och vänner i Sankt Lazarusorden i Sverige en riktigt God Jul med julmat, juldryck, samvaro, lekar, samt aktiviteter, vilka hör advent och julen till i enlighet med vars och ens unika likväl som våra gemensamma preferenser och traditioner. Detta är emellertid endast julens utanpåverk. Kärnan varomkring allt detta kretsar är ett av trons fundament. Låt oss därför tillönska varandra även en välsignad jul, en tillönskan som alltmer fallit i glömska.